BOM KRASH! ungefär så lät det när jag satt och åt mina pannkakor bland massa människor och allt rasade i mig och jag börja gråta. Jag har inte varit med om något liknande, visst obehagskänslorna har väll funnits tidigare men det har inte tagit överhanden. Det är sånt som gör att man inte vill vistas bland folk när man känner sig instabil, hur räddar man en sån situation, jag springer därifrån och hoppas att jag aldrig mer behöver se människorna som satt mittemot. Jag kände ingen trygghet alls, och det var fan droppen när jag insåg att jag kan inte ens ringa någon för mobil jäveln är ju stulen. Usch. Jag köpte en VeckoRevyn och kom på andra spår men så kom jag hem och insåg att jag glömt nyckeln, men som tur var så var mina kära grannar hemma så de kunde hjälpa mig att klätra in genom ett fönster. 

"natten var kall vi höll hårt om varandra, du sa ta min hand jag följer dig. Vi ska åt samma håll"

Kanske inte var så smart att dra ut när man var sjuk ändå. Nu vaknade jag med feber från en dröm som var helt sinnessjuk, det var typ 100 olika personer med som jag inte kände igen ochdet som toppade allt var att i en frekvens var jag ett bacon som lekte datten med adam i hans rum och det är ett litet rum med mycket prylar och 0 golv yta.

Ja, kära nån. Men kvällen igår var i alla fall awesome :) betala EN bärs själv sen fick jag resten av allt för generösa Adam som verkligen gick in för ar att min 18 årsdag skulle vara full av det mesta ;) jaja, ikväll ska det julpysslas hos Lina i alla fall! :D