nu har jag har slängt allt som var ditt

och tagit tillbaka det som tillhörde mig

när natten kommer får tankarna gå fritt

fast jag borde nog sova iochförsig

men mina tankar spränger igenom huvet

jag måste vara vaken kan inte somna känner mig yr

planer, minnen, framtiden allt sånt duvet

de spränger genom huvet jag tror jag spyr

luften i rummet är kvav och oren, jag vill inte va kvar

så jag slänger på jackan och varma skor
går ut och går en promenad,

nätter då du inte kan sova så kan du låta tanken vara fri

kolla upp mot en stjärna och önska dig något,

för mig har de funkat, unigefär som trolleri.

"Du ska leva livet medan du är ung" Hur ofta hör man inte det? 
Men får inte det er att inte vilja bli vuxna. Man vill ju leva föralltid.

Hur ska man kunna vara lycklig livet ut när man ändå vet hur det kommer sluta? Det enda du inte vet är när och om de kmmer bli smärtsammt eller inte. Men man vet att man upphör existera. så... kan man leva lycklig livet ut?

Det svåraste i livet är inte att älska.

Det svåraste är att bevisa det för personen man älskar.

Inget kan gämföras med dig. intill dig tappar alla sin färg. Allt blir svart/vitt och du är den enda som lyser. Du lyser så starkt. Du får mig att tro på allt du säger, allt annat runt omkring hörs inte. När du tar ett steg stannar tiden.

  Av: Fredrika Andersson (mig)