Jag kollade runt lite på nätet och hittade två intressanta inlägg om emos på expressen och metro. Det som var absolut roligast att läsa var att de hade ganska skilda uppfattning kring varför emo-kulturen är så föraktad och hånad som den faktiskt är. Metro trodde att emo-fobi grundade i homo-fobi, killar som bär smink, tajta kläder och färgar håret i ”bögiga” färger som rosa och liknande. Jag tror det kan ligga något i det, absolut.  Men jag tror mer på expressens teori om att det är för att majoriteten av befolkningen har alltid haft någon folkgrupp att håna och se ner på, det har alltid funnits någon folkgrupp som har gjort folk upprörda och rent av vansinniga på att de finns, utan att den gruppen människor ens har gjort något för att förtjäna detta förakt. Man vet liksom inte varför utan det bara är. Tidigare har vi sett stilar som punken gothen och rocken som har varit utstötta från samhället och är kanske lite grann fortfarande. Men nu har det nya kommit ”emo” Emo som står för emotional som betyder känslosam och detta utifrån att emo-musiken är någon form av känslomässig hardcore eller punkscen med en känsla bakom varige trumslag eller gitarr riff. Alltså, att alla emos på något sätt skulle hata sina liv och vara självdestruktiva är inte sant, snarare att självdestruktiva människor gömmer sig eller försöker skydda sig bakom en emo-fasad. Om du läser den meningen tillräckligt många gånger kommer du nog förstå vad jag menar. Att det är inte emo som är självdestruktivt utan självdestruktiva som tar till emo som en lösning. Emo-kulturen i sig står väll snarare för kärlek och gemenskap, eller har jag fel?

En kvinna skrev en insändare till metro där hon skrev att hennes väninnas dotter blivit mobbad i skolan pga. att hon såg emo ut, folk hade kommit fram och sagt ”Du som är så jävla emo kan väll ta å skära dig med denna glasbiten?”
- Nu vet ju inte jag hur denna människan var äftersom jag inte kände henne, men om det hade varit jag hade jag banne mig sagt att bara för att du tycker att jag är emo så är inte jag mer självdestruktiv än du, så jag tycker att du som är så jävla (vilken stil han/hon nu hade) Kan ta å skära dig med denglasbiten sljälv.
SLÅ TILLBAKA! Punken, rocken, gothen, synthen, rockabillyn och andra utstickande stil-kulturer i samhället har inte dött ut än, så ni som är emo/j-rockare eller liknande, ni kan också överleva 
bara ni inte ger upp utan står upp och slår tillbaka.

Denna kvinnan som lämna inlägget i metro funderade också över varför vi ungdommar och barn behandlar varandra som vi gör, hon trodde personligen att vi lär oss av de vuxna, för inga barn är födda till mobbare

hejsan hoppsan. Idag har jag haft svenska nationella skriftligt och jag valde att skriva ett kapitel i en bok om att prata inför en  grupp. Det gick nog bra.    

Dock mår min mage inte alls bra, jag vet inte vad som är fel, någon feber har jag inte men att allt inte står rätt till i min kista som snart ska fyllas med krubb det är jag säker på.. Ska dock inte gå in på hur     

Jag kommer snart lägga upp en ny kategori som ska heta "veckans tema" där ska jag denna vecka ha mat som kategori. Varför? jo för att ge exempel på vad man kan äta som en fattig student och ge inspiration till folk som Lisa och Emma som bara äter bröd och frukt och möjligtvis tomatsoppa som jag lämnar hos dom.

Den kategorin kommer upp på söndag.

Bussen är bokad till Rolle nu också, Sweet!    

hörs snart! och då jävlar ska ni få höra på något vettigt 

Är vi från två olika planeter? Det känns så just nu iaf, är det så svprt att vara känslomässig och inte tänka så jävla logiskt jämt? Jag vet att jag kan vara svår inför folk som jag vill öppna mig för men så sjukt krånglig kan jag väll inte vara att det inte ens är värt att försöka lägga ner lite tid på mig... ååh, svenska nationella om 8 timmar, jag borde sova men nu är det ju 1000 tankar i skallen. Ibland orkar man inte mer och skålen rinner över, den gjorde det nu, okej? och då kan man inte bara gå sin väg.

Face the truth